I stort sett bra

Tänkte bara så här efter flera månader tala om att livet känns bra.
Föräldrarna har fått en god man som de tycker om.
M är väl inte helt nöjd, medan P verkligen kan slappna av nu och tycker det är bra.

De har ju en lägenhet nu på äldreboendet. Ljus och fin är den.
En hel del tjat om pengar har det varit under vintern.
Till slut sa min maka ifrån. Detta var när jag bröt ihop och bara grät efter att de krävt pengar som ju inte fanns. Maken kopplade in syskonen eftersom jag var i ganska dåligt skick just då. Ni som följer min "vanliga" blogg har säkert förstått att det varit jobbigt vid några tillfällen under vintern.

Nu, med god man och allt, mår jag mycket bättre.
har trappat ned ordentligt på min antidepressiva medicin och mår bra. Ska försöka slippa den helt och hållet under våren och sommaren. När mörkret kommer kanske jag behöver en liten dos igen.

Ville bara skriva lite här när det är bra stunder också. Bloggen heter ju "posinegativa bloggen". Här kom det positiva alltså.

Rullar på i samma banor

Fredag och jag är ledig efter en hektisk men bra jobbvecka.
Privat har det varit lite stressigt, mest psykiskt.
maken låg inne på lasarettet från måndag till onsdag. Eftersom han har hjärtbesvär skulle han få ny medicin som måste provas ut under sjukhusvistelse. Även om det inte var något farligt just nu så berör det mig. Jag är ju mycket känsligare numera också och reagerar mer än förr.

Jag har försökt ta tag i föräldrarnas ekonomi så gott det går, men man blir nedstämd.

Igår kväll ringde de från hemmet igen och sa att det legat en tom wiskeyflaska i papperskorgen.
Hur dum kan man vara som kaster flaskan där och sedan nekar till allt.
"Där spriten går in går vettet ut"

Jag tänker inte agera denna gången, men mer än 50 kronor får hon aldrig ha tillgång till.
Det gäller inte alkoholen i första hand, utan att vi måste få rett ut alla skulder och inkassoärenden och då behövs pengarna till detta.

Nu har jag gnällt av mig lite igen.
Troligen läser ingen men jag skriver av mig här i alla fall.

Lite allmänt

Idag har jag inget hört framifrån hemmet.
Vare sig föräldrar eller personal har hört av sig.
Kanske det varit lugnt idag, men man vet ju aldrig.
Troligen sätter abstinensen in nu, om hon inte köpt mer sprit idag.

Hon ringde i lördags förmiddag och undrade hur det var, vad jag skulle göra mm.
När jag påminde om att jag varit hos dem på fredagskvällen verkade det som att hon inte riktigt kunde komma ihåg - vilket ju inte var så konstigt.

Jag har bytt namn på denna bloggen, mest för att det ska framgå vad den handlar om.
Det finns säkerligen många som inte alls kan tro att vissa av händelserna som jag skriver om verkligen har hänt. Men tyvärr så är det så. Några saker kan inte alls beskrivas eller berättas för andra.
Både min syster och jag har sagt att om man skrev en bok om alla dessa år så skulle nog nästan alla tro att det var påhittat.

Nu ligger jag lågt till onsdag då mötet med biståndsbedömare m.fl. ska vara.
Hoppas att det kan bli en permanent lägenhet på andra våning. Då kanske hissen hindrar lite grand från att ge sig iväg ner till systemet.

Sovdags.

Det tar inte slut

Som jag skrivit är P och M framme på hemmet nu.

Igår kväll, lördag, ringde de därifrån och sa att m hade druckit igen och att de hittat wiskeyflaskor på rummet. Jag cyklade dit för att ta flaskorna därifrån.
P blev arg för att jag sa att m var full. "NEEEJ, du måste sluta ljuga nu" säger han - "jag vet att hon inte druckit något". Sköterskan hörde och såg allt eftersom hon var med inne på rummet hela tiden.
Vi letade upp flaskorna och jag tog med mig dessa.

Idag sa jag att vi aldrig någonsin fått telefonsamtal om våra fyra barn, eller haft några bekymmer med dem. Men nu har hemtjänst och andra ringt om M flera gånger och jag har fått göra "brandkårsutryckning".
Nu är jag sååå trött på detta.

Det blir inget slut förrän hon är död, det har man ju fattat nu.

Fortsättning följer . ..

Idag har jag ägnat nästan 2 timmar till att få lite reda i föräldrarnas "ekonomi".
Har ringt runt till flera inkassobyråer
och fått betalningsplaner upplagda.
Har talat med ekonomienheten på kommunen.
Har talat om för P och M hur allt ligger till,
och vad jag har ordnat.
Nästan 10 000 har hon skulder på olika ställen.
Ungefär en tredjedel är vad hon egentligen skulle betalat,
resten är räntor och avgifter.
Hon skyller det mesta på hemtjänsten -
att de lägger breven under dukar och stoppar in posten i skåpen.
Ja, ja - säger då det!

Ska ordna med posten så att den kommer hit till mig, c/o alltså.

M börjar bli "sugen" på spriten igen märker jag.
Hoppas att hon n´´inte lyckas ta sig ned till systemet och handla.
Hon har ju faktiskt inga kontanter alls för tillfället.

Nu ska jag sova.
Imorgon ska jag inte hålla på med föräldrarna, då ska jag vara tillsammans med yngsta barnbarnet några timmar.
Njuta är vad jag ska göra då. *ler*

Händelesrikt

Det var ett tag sedan jag skrev något här.
Till största delen för att jag inte orkat och inte hunnit.

Nu har det i alla fall hänt en hel del.
Det har gått rejält utför för både P och M.
Båda är dåliga såväl fysiskt som psykiskt.
P har ju fyllt 87 och då är det väl inte så konstigt.
M har till stor del själv orsakat sitt tillstånd.
Drickandet har hållit på hela sommaren, men P ville inte tro på oss när vi sa det.
Ramlat omkull har båda två gjort några gånger.

För ca två veckor sedan hade vi ett möte med sjuksköterskan från hemsjukvården och biståndsbedömare. Det bestämdes att P och M skulle få hjälp med det mesta - men fortfarande bo kvar hemma.
I torsdags talde jag med sjuksköterskan igen och hon sa att hemtjänsten kallat till krismöte angående P och M.
Under sena eftermiddagen fick jag veta att det skulle bli att möte redan på fredagsmorgonen hemma hos P och M.
Klockan 8.15 var jag där, nästan samtidigt kom sköterskan och biståndsbedömaren.
Vi gick in, P orkade inte komma upp.
Efter en stunds samtal undrade biståndsbedömaren vad jag ansåg.
jag sa att jag inte orkade med detta längre. Nu måste de få ett rum på "hemmet". Hon skulle se vad det gick att göra.

Klockan 10.30 skulle M vara hos läkaren, och klockan 11.00 skulle P vara där.
Jag tog med dem i bilen till vårdcentralen.
Läkaren skrev remiss till röntgen för M.
Detta eftersom hon har så ont i höften, den kunde vara något brott eller spricka.
Om P sa läkaren att han är i dålig kondition. Inte konstigt eftersom det är väldigt dåligt med maten - trots att de får varm mat dagligen.
Klockan 11.30 ringer biståndsbedömaren till min mobil och säger att klockan 15 ska vi vara på "hemmet" för då får de ett korttidsboende där.
Inte mycket tid att göra på alltså.
Men jag kände att jag måste få lite egen tid också och åkte hem en liten stund. hade då ringt bröderna för att få hjälp med att få med TV och lite annant till "hemmet".

Alla turer runt detta kan inte skrivas, men det har varit mycket och jobbigt. P och M tycker att det känns bra att ständigt ha personal och andra människor runt sig.

Idag har min syster och jag rensat lite grovt i lägenheten.
kaos är ett lindrigt ord för vissa saker. Ekonomin kan inte kallas för annat än katastrof. M har alltid gömt undan räkningar och brev på alla möjliga, och omöjliga, ställen. Naturligtvis med kravbrev och inkasso och kronofogden som följd. Detta beteende har hon fortsatt med även nu, trots att hon inte kan laga mat eller ta hand om sig själv. Detta verkar vara en större vana än att sköta sin hygien och annat.
Under veckan ska jag försöka ringa runt och höra hur det egentligen står till med alla kraven.

Efter att först ha sålt ett hus och fått 300 000-400 000 och sedan sålt en lägenhet för drygt 500 000 så är det minst sagt otroligt fruktansvärt att alla pengarna är borta och dessutom finns det en hel del skulder.

Detta är vad jag orkar skriva just nu.
Återkommer kanske om någon dag med fortsättningen.

Det mesta är OK

Inte kan jag väl klaga just nu på hur jag mår.
I alla fall inte psykiskt. :)
Ryggont har jag haft några dagar nu, sedan i lördags, men det verkar vara på bättringsvägen - om jag sköter mig vill säga.

Problemen med min "mamma" är som de är. men jag har slutat att försöka göra något åt det eftersom det nästan är värre än att köra huvudet i en vägg.

Jobbet har delvis varit tufft eftersom jag haft väldigt mycket att göra med en 53 årig kvinna som blivit bostadslös och dessutom fått bröstcancer.
Hon är nu opererad, bor på ett bostadshotell i staden några mil bort och har påbörjat behandlingarna.
När hon skulle gå upp till våning 4 och planera inför behandlingarna kunde jag inte gå in i hissen och följa med upp.
Det gjorde en sköterska istället.
Jag mådde direkt illa och fick yrselkänslor.
Inne hos läkaren gick det däremot bra.

För övrigt jobbar jag mina 50% och trivs väldigt bra med detta.